godis
Snusets historia
Snusets tidiga historia: 1400–1500
På ön Hispaniola i Västindien kom européer för första gången i kontakt med tobak. Även föregångaren till snus upptäcktes där. Munken Ramon Pane, medresenär på Christofer Columbus andra resa över Atlanten, såg år 1497 hur indianernas präster drog upp ett pulver i näsan genom ett rör. Forskare menar i dag att pulvret förmodligen inte enbart bestod av tobak, men själva företeelsen att snusa skulle komma att få stor betydelse för användandet av tobak när det infördes i Europa.
Efter Christofer Columbus första resor fortsatte spanska och portugisiska sjömän att föra med sig tobaksplantor till Europa. Läkarna i Lissabon började i mitten av 1500-talet att använda den i medicinska syften och planterade tobaksplantor i sina trädgårdar. De trodde att tobak kunde bota sjukdomar som syfilis och cancer.
Snus blir populärt i Europa: 1500 - 1600-talet
Jean Nicot var fransk ambassadör i Lissabon. Det var hans namn som Carl von Linné inspirerades av när han gav tobaksväxten dess latinska namn, Nicotiana tabacum. Jean Nicot har haft stor betydelse för snusbrukets utveckling, han hade ett stort intresse för tobak och odlade på 1560-talet plantan i sin trädgård i Lissabon.
Det sägs att när Jean Nicot fick reda på att den franska drottningen Katarina de Medici plågades av kronisk huvudvärk gav han henne rådet att smula sönder tobaksblad och dra upp pulvret i näsan. Drottningen lär ha följt ordinationen och huvudvärken försvann. Mirakelkuren gjorde snabbt snuset populärt i franska hovkretsar.
Snuset kommer till Sverige: 1600–1700
Eftersom det franska hovet och Paris fungerade som förebild för alla europeiska hov dröjde det inte länge förrän bruket av luktsnus spred sig över kontinenten. Första gången snus nämns i Sverige är 1637. I ett tulldokument kan man läsa att snus fördes in till Sverige från Borgå i Finland.
På 1700-talet blev bruket av luktsnus ett måste bland aristokratins damer och herrar. Till en ståndsmässig och proper herres utrustning hörde en snusdosa. Den skulle vara dyrbar och hanteras med noga reglerad elegans. Dosorna var små mästerverk av guld, silver eller andra ädla material och blev snabbt en av de populäraste gåvorna.
1700-talet blev den svenska tobaksindustrins genombrottstid. Det odlades tobak i bland annat Skåne, Gränna och Alingsås, där potatisens fader Jonas Alströmer startade tobaksodling i stor skala. I mitten av 1700-talet odlades tobak i ett 70-tal svenska städer från norr till söder.
Nytt sätt att snusa: 1800–1900
Den franska revolutionen innebar slutet för den överklass som använt det traditionella luktsnuset. Under Napoleon, som var storsnusare, fick snuset ett tillfälligt uppsving. Men efter hans fall, 1815, blev det omodernt, kanske till och med politiskt äventyrligt att hålla fast vid snusandet. Borgarståndet som nu kom till makten i Frankrike gick över till att röka cigarrer.
I Sverige sammanföll den politiska utvecklingen med en förändring av själva snusvanorna. I början av 1800-talet övergick svenskarna till att lägga in en prilla under läppen. Många bönder som hade egen tobaksodling gjorde sitt eget snus.
Det utbredda snusandet ledde till att fabrikanter startade tillverkning och producerade lokala varianter av det fuktiga snuset. Några kända firmor var Petter Schwartz med Röda Lacket och Willhelm Hellgren med Grovsnus. Det största märket var dock Ljunglöfs Ettan. Jacob Fredrik Ljunglöfs fabrik på Badstugatan, i dag Sveavägen, i Stockholm har sina rötter i ett tobaksföretag grundat redan omkring 1695. Jacob Fredrik Ljunglöf tog över firman 1822 och gjorde den till Europas ledande snusfabrik.
Praktiskt taget alla svenska snusfabrikanter på 1800-talet hade i sitt sortiment snus med kvalitetsbeteckningarna No: 1, No: 2 och No: 3. Jacob Fredrik Ljunglöf lanserade emellertid sin 1:a som eget märke och var den första som lyckades lansera en rikstäckande kvalitetsprodukt. Ljunglöfs Ettan blev ett begrepp. I dag är det fortfarande ett av Sveriges största märken och svarar för ungefär en femtedel av all snusförsäljning i Sverige.
Utvandrarna tar snuset tillbaka till Amerika: 1846–1930
Då drygt en miljon svenskar emigrerade över Atlanten från 1846 fram till 1930 förde de med sig svenska seder och bruk, däribland traditionen att snusa. Snusandet var så vanligt att huvudgatan i de svenskamerikanska stadsdelarna kallades snusboulevarden av amerikanerna. Snuset blev ett av svenskarnas identitetsmärken.
AB Svenska Tobaksmonopolet: 1915
I början av 1900-talet behövde den svenska staten pengar till försvaret och till den första pensionsreformen. Pengarna skulle komma från tobaken. Efter en paus på 250 år infördes på nytt ett tobaksmonopol 1915. Det utövades av AB Svenska Tobaksmonopolet (som upplöstes på 1960-talet).
Snusandet ökade i snabb takt och nådde en rekordnivå 1919 då drygt 7000 ton snus såldes. Sverige hade då en befolkning på sex miljoner människor, vilket innebar en årskonsumtion på 1,2 kilo per person.
Under de följande åren minskade snusets popularitet till förmån för andra tobaksprodukter. Framförallt blev de amerikanska cigaretterna allt mer populära efter andra världskriget.
Snuset från 70-talet & framåt: 1970
Snuset började bli mer populärt igen i slutet av 1960-talet när hälsoriskerna i samband med cigarettrökning uppmärksammades i flera rapporter.
Under 1970-talet introducerades det första portionssnuset, ett viktigt steg för snuset att nå en bredare publik. Sedan dess har försäljningskurvan pekat uppåt.
År 2006 såldes drygt 200 miljoner dosor snus till drygt en miljon snusare i Sverige, varav drygt hälften är före detta rökare.
